Zigenarna har ingen egen stat, sjunger ingen nationalsång, tillber ingen helig skrift. De har aldrig fört krig mot något annat folk. Deras enda sanna fosterland är vägen och resan. Inget annat folk har genom århundradena varit så förföljt som det zigenska. Samtidigt har det omgärdats av otaliga romantiska myter. Isabel Fonseca levde tillsammans med zigenare i Östeuropa under fyra års tid och fick en unik inblick i deras tänkande och levnadssätt. Hon skildrar deras syn på arbete, giftermål, barn och religion och hon berättar om deras historia alltsedan massutvandringen från Indien för tusen år sedan. Hon lyssnar på zigenarnas egna sånger och sägner. Hon uppfattar sorgen men också stoltheten i deras ord: »Begrav mig stående. Hela mitt liv har jag legat på knä.«