Mamma brukade tona ner Darias framgångar för mig, hon visste att det var känsligt. Det var därför hon sa det lite i förbifarten, från köket, som om det inte var något märkvärdigt, samtidigt som hon kände sig tvungen att bjuda med mig så jag inte skulle känna mig exkluderad. Ystad konstmuseum. Vid 27 års ålder. Jag var inte i närheten av att få ställa ut på konstmuseum.

Stamtavla är novellix nr 23. Novellix ger ut nyskrivna noveller i fickformat. Läs mer på novellix.se

God Jul och Gott Nytt År!

En liten bok i brevlådan. Glad överraskning.
Tack så mycket! :-)

En liten historia om sympatisk person som blir trampad på av osympatisk person.
Jag blev arg.
Och det tyder väl på att författaren nådde fram. :-)

Tar med till Bookcrossing-fika.

Följde med hem från fikat på EH ikväll.

Till viss del påminde berättelsen om saker man kan läsa på Familjelivs forum emellanåt, där folk klagar på att deras föräldrar behandlar syskon (eller barnbarn) olika och vilka konflikter detta medför.

Den här berättelsen ramlade jag direkt in i, den hade inte så mycket "tuggmotstånd" som jag förväntat mig. Huvudpersonen Maria och hennes syster är båda konstnärer och Maria hamnar alltid i skuggan av systern, även om man inte riktigt får känslan av att Daria är duktigare, bara att hennes konst är med "aggressiv". Hon har dessutom ett antal diagnoser som Adhd och liknande, vilket här verkar användas av både henne och mamman som en ursäkt för att inte behöva tänka alls på hur man beter sig och om man kan råka såra någon på vägen.

Darias konst verkar inte heller vara av det trevligare slaget, tvärtom utlämnar hon gamla ex och sina familjemedlemmar på ett ganska brutalt sätt. Kan man verkligen göra precis vad som helst med ursäkten att det är konst? Om hon hade skrivit samma saker på en blogg hade det kanske varit förtal, men nu är det konst och då är det OK. Eller...?

Samtidigt som Daria absolut inte framstår som någon sympatisk person säger hon något som jag funderat över några gånger. Ska man verkligen fundera igenom vad hela bekantskapskretsen kan komma att tycka och tänka innan man skriver något på nätet? Kan man göra det? Eller får folk helt enkelt acceptera att man tycker som man gör? Svårt, det kommer alltid att finnas folk med avvikande åsikter, alla kan inte gilla det man gör, om jag skriver om något jag ogillar och det är precis vad en person i min närhet brinner för, ska jag då låta bli att skriva det av hänsyn till denna person eller ska jag stå för att jag faktiskt tycker det? Och måste jag basunera ut allt jag tycker bara för att jag råkar tycka det? Svåra frågor, jag har egentligen inget svar på dem.

Nu sparar jag denna för en liten grej jag ska göra i sommar eller i höst!

Skickas till en av deltagarna i mitt boklotteri!

Tusen takk.
Elsker slike små bøker som kan leses overalt. (+ de er gode som blindpassasjerer).

Er ikke dette ofte tilfelle i familier eller blant venner? At man sammenliknes, og at en føler seg mindreverdig? Har sett det mye rundt omkring jeg.
Maria, storesøsteren, som alltid prøver å gjøre alle til lags og bli likt av alle.
Daria, lillesøsteren, som ikke bryr seg om andres meninger.
Vet ikke jeg - et sted midt i mellom hadde vel hvert best?

Men en kul liten novelle som satte pekefingeren på viktige ting her i livet. Skal du please alle andre eller drite i hva folk mener om deg?

Kos deg med boka.

I got this book as a gift at the Bookcrossing Convention.Thank you very much for this gift! I was really surprised, when I heard that I have got a gift.

I gave the book to my friend.