Dette er noe av det verste rælet jeg noen gang har lest.

Harald Hardråde frir til Ellisiv, kongsdatter i Rus, og Ellisiv er overlykkelig da den eneste tanken hun har i det søte lille hodet sitt er å få denne barskingen til køys. Samme hvor grusomt Harald behandler henne sukker hun og tilgir så lenge han gidder å krype mellom laknene med henne ... for han elsker henne jo egentlig ... ikke sant (den tror vi på jenter - NOT)? Ellisiv er helt ute av stand til å stå opp for seg selv, og makter bare å håpe på at lykken en gang skal snu der hun sitter med finbroderiet sitt. Boka slutter helt plutselig, uten noen form for avrunding eller antydning om hvordan dette går. Og dette søppelet kommer i hardcover!?!

Det er veldig irriterende at vår flotte kulturarv blir misbrukt på denne måten. Både Harald Hardråde og Ellisiv er historiske personer, og skal man først skrive om dem må karakterene samsvare mye bedre med det vi vet om den aktuelle tidsperioden enn det som er gjort her. Ingulstad har enten ikke gjort noe særlig forarbeid, eller så har hun helt valgt å se bort fra de enkleste fakta og sammenhenger.

Nå er jeg egentlig i mot bokbål, men ...

Boken har kommit till Kerava. Tack så mycket!
Du tycker altså att boken är dålig. Låt oss se om jag tycker likadant.
Boken har en fördel i alla fall: den har knappt 200 sidor, så lidelsen blir relativt kort.

Ja vet egentligen ingenting om bokens personer, om de blir misbrukt eller inte. För mig denna bok syns vara en lätt och lättläst historisk roman. Personer känns inte riktigt verkliga, men 1000-talet är intressant. Boken är lättare att förstå för en icke-norsk läsare, när det inte finns några djupar funderingar i texten.

This is my book #67 in the Reduce Mount TBR 2018 -challence by Dove-i-libri.

Kuriiren ska ta boken till Haapajärvi.
Trevlig läsning!

Book #76 in the 2018 Keep Them Moving -challence by Booklady331

Picked up in a geocaching event july 2018