Cilka Klein är sexton år när hon 1942 skickas till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Lägerchefen på Birkenau, Johann Schwarzhuber, lägger märke till henne och tvingar henne att bli hans älskarinna.

Efter befrielsen stämplas Cilka som kollaboratör av ryssarna och skickas till ett avlägset, brutalt fångläger i Sibirien – Vorkuta. I Sibirien ställs hon inför nya prövningar och även ett obehagligt välbekant intresse från vakterna. Men livet förändras när hon träffar en vänlig, kvinnlig läkare som tar henne under sina vingar och låter henne hjälpa till att vårda de sjuka i lägret.

Död och skräck är alltid närvarande i lägret, vilket får henne att upptäcka en styrka hon inte visste att hon hade. I denna hårda verklighet börjar hon trevande bygga nya vänskapsband och trots allt som hänt henne inser hon att det finns utrymme för kärlek i hennes hjärta.

Cilkas resa är mycket mer än en skildring av kamp och lidande. Det är en upplyftande berättelse om mod, beslutsamhet och förmågan att älska.

Jag tyckte väldigt bra om Tatueraren i Auschwitz och hade höga förhoppningar på Cilkas resa. I slutändan tyckte jag ännu bättre om Cilkas resa. Till viss del tror jag att det beror på att Morris har utvecklats i sitt skrivande och blivit bättre på att gestalta, men jag tror också att det beror på att det här i mångt och mycket är en fiktiv berättelse, med sin grund i verkligheten. Det var visserligen Tatueraren i Auschwitz också, men för den här fristående uppföljaren har inte Morris kunnat intervjua huvudpersonen utan fått förlita sig på research och sådana som träffat henne. Då hon mer har baserat bokens huvudperson Cirka på den verkliga Cirka har Morris haft mycket mer frihet att skapa en egen berättelse för att gripa tag i läsaren.

Det är svårt att inte gripas totalt av Cilkas levnadsöde. Att som 16-åring hamna i koncentrationsläger och tvingas göra ohyggliga saker för att överleva, för att sedan anklagas för att ha dragit fördel av nazisterna och då föras till ett straffläger i Ryssland istället. Hennes straff blir tidsbestämt till 15 år. Cilkas resa blir lite lättare genom att hon träffar bra vänner, har en okej bostad och lyckas få andra arbeten än det hon från början tillskrivs. Genom att vara sig själv hamnar hon både i trubbel och får ännu fler fördelar.

Persongalleriet är lagom stort och jag tycker att Morris har gjort ett bra jobb när det kommer till att ge personer olika karaktärer och bakgrunder. Det jag kan sakna är en större förklaring till Elenas beteende och varför hon börjar förändra sig. Jag gillar Cilka och henne ärliga och vänliga sätt. Henne fastnar jag för. Det är också skönt att läsa om att det finns vänliga personer bland personalen och att alla inte ser på fångarna som hemska, hopplösa fall som man helst inte ska göra något för att rädda.

Det här är en viktig bok, med ett viktigt tema. Speciellt i dagens samhälle där många väljer att bortse från den här stora delen av mänsklighetens historia. Den här boken tar också upp något som jag tror blir ännu mer bortglömdt – Gulag-fångarna och deras liv som straffarbetare för att de på något sätt förrått Ryssland som stat, oavsett om de gjort det på riktigt eller inte.

Språket är bra, och flytande. Kanske saknas lite gestaltning, men det är inget som stör min läsning. För på något sätt känns det mycket mer på riktigt för mig när det inte är gestaltat på det sättet utan mer direkt beskrivet. Ylva Mörks översättning är väldigt bra och får mig att hänga med istället för att störa mig på ordval och liknande.