Mor var död. Och pappa - poet och kongl. hoftandläkare - tyckte det var bäst att lille Sören fick bo hos farmor, tillsammans med barnflickan Johanne.
Och gudskelov för den mjuka rara Johanne, ty hur myckrt farmor på sitt sätt älskade Sören - så inte älskade han henne! Det var så mycket som var besynnerligt med farmor - nästan som om hon var en . . . häxa!
(från omslagets text)

Sören, Sören, du både roar, charmar, berör och skrämmer. Underskatta aldrig barnen!