"Är en människa starkast när hon älskar eller när hon hatar? Eller är man starkast när man inte känner någonting alls?" I en lägenhet som verkar liksom höljd i ett grått ljus bor Sonja och hennes mamma. Det har inte alltid varit så. Förut fanns det en pappa där, och en storebror.

Så hände en katastrof. Nu är det sex år senare och Sonja är en sextonåring sprängfull av drömmar och sorg. Hon bär en lila glitterhatt som alla retar sig på. Hon är arg och rädd; hon vill så mycket, hon vill leva och gnistra och älska. Men flyr mest in i sin ensamma drömvärld och skruvar upp musiken. Pojkvännen verkar befinna sig i en annan värld, och för klasskamraterna är hon en tönt. Skolan är en ockupationsmakt. Och mamma sitter bara i köket och röker.

Ur ensamheten i lägenheten ovanför kommer en annan berättelse och blandar sig med Sonjas. Där bor Katrina, en kvinna från Albanien, med sin historia om flykt och längtan. Kan de hjälpa varandra, stärka varandra? Vara ett slags systrar? För Sonja blir det så, i fantasin. Och kanske också i verkligheten!

Anna Jörgensdotters levande och tonsäkra språk ger röst åt både tonåringen och den vuxna i denna roman om sorg, uppror och frihet." (adlibris.com)

2018-10-20
Bra skildring av vad det är att vara tonåring och längta ut ur sitt liv, ut ur den identitet andra tryckt på en, strävan efter att bli fri. Jag tycker om att man inte får svar på allt, som t ex den lila hatten - vad betydde den för Emil? Bra frågeställningar kring tvåsamhet - som ju många strävar efter - men vad är det egentligen att leva tillsammans? Delar man livet eller håller man varandra fast i föreställningen om vad den andre bord vara, eller vad man önskar av den andre?

Ställde i lilla bokbytarhyllan nära receptionen.