Tidens Förlag, Sthlm 1949. Orig. 1931: "Nuorena nukkunut eli vanhan sukupuun viimeinen vihanta".

F.E. Sillanpää är den enda finska litteratursnobelpristagaren (1939).

Silja lever sitt korta liv i landsbygden i början av 1900-talet. Efter att ha förlorat alla sina anhöriga klarar sig den här sköra men företagsamma och ansvarskännande unga flickan genom att betjäna på bondgårdar.
På den tiden drabbades Finland av svåra hemsökelser, liksom ett inbördeskrig och mycken lungsot. Dom spelar en viktig roll även i Siljas liv.

Jag har läst boken på finska naturligtvis. Det gammalmodiga språket med folkmålsfärgade uttryck var en fin upplevelse och kul omväxling. (Kan inte döma om översättningen låter lika bra; översättaren nämns inte vid namn.) Nuförtiden tycks texten ju tämligen idealistisk, må det vara fråga om litterär realism.

Jag hittade nyligen det här exemplaret på en loppmarknad. En snygg och söt gammal bok AVL för en svensk nobelistläsare!

-ruzena

En kall, regnig, grå och trist dag ända tills brevbäraren kommer *L*
Tusen tack ruzena! Jag ska läsa den snabbt och därefter skicka den vidare till nästa läsare.

En varm och gripande berättelse om Silja. Jag tycker mycket om författarens sätt att skriva. Skickar boken vidare till Kaleidoblikk.

Wow! Så kjekt! Skal lese den og sende den videre til en annen Nobelprisleser!

Ser forøvrig at navnet på forfatteren rimer/ligner på Sellanrå, som er den voksne Kaleidoblikks svar på barndommens Nangijala og Narnia!

Nu är Silja hos mig. Tack Kaleidoblikk!

CONTROLLED RELEASE NOTES:

Har dåligt samvete för att den här har stått så länge och samlat damm. Så nu reser den vidare till Thursday som förhoppningsvis kommer att tycka om den.

Fick på fika, tackar! =)

Fick av ThursdayN för att släppa i Kalmar.

I hyllan