Tredje och sista delen i "Vargskinnet". Nu är vi i nutiden, Kristin (Myrtens adoptivsyster och berättarjag genom böckerna) och Elis är båda tillbaka i Svartvattnet som gamlingar, och så kommer också Myrtens dotter Ingefrid som är präst från Stockholm.

Jag tyckte mindre om den här delen, just för Ingefrids del, det var för mycket Gud och förtvivelse för min del. Kristin var mycket bra, och det hela med ålderdomen. Och jag tyckte nog också om Ingefrids resa till Indien, det var mycket skarpögat och mycket humör i det.