"Erik Beckmans roman Hertigens kartonger från 1965 är antagligen den svenska sextiotalslitteraturens mest omtumlande och uppfinningsrika roman. En sönderklippt karta över London, en poetisk katalog och ordmaskin. Beckman skriver sin roman i hälarna på det TV-sända begravningståg som följde Winston Churchill till den sista vilan i ST. Paul's Cathedral i London 1965, men leder ständigt texten in på livets och dödens stickspår. Vid sidan av 'kartongerna' av soldater i begravningståget återfinns framför allt Cicely Mary Holmström och Claes Thundergrave, varandras motpoler och ett slags ytterligheter i det spel, som så ofta iscensätts i Beckmans böcker: mellan kroppar och andlighet, tid och evighet, ja och nej. Det ohejdbara språket driver romanen mellan dess utposter bara för att sluta i samma motsägelse där det hela började: 'Livet, även om jag dog av det.'

Erik Beckman (1935-1995) skrev nitton böcker i flera genrer och är en av den moderna svenska litteraturens mest egensinniga författare." (baksidestext)

22 juli 2018
En del böcker står länge i hyllan och mognar innan det är dags att läsa dem. Jag köpte några pocket av honom för mer än tio år sedan och det gjorde jag för att en gammal vän rekommenderade mig att läsa Beckman för ännu längre sedan. Jag förstår varför hon gjorde det. Vi gick skrivarkurs tillsammans och är det något som fascinerar med Beckman så är det både språket och kompositionen. Författaren har nämligen lyckats att åskådliggöra "kartongerna", eller vad som är till synes en samling likriktade och numrerade enhetliga textformer som rymmer mycket olika historier.

Min vän och jag gick skrivarkursen 89-90 - då det pratades som mest om postmodernismen. Pratades, för resten - det debatterades högt och vilt. Hertigens kartonger publicerades 1965 första gången, och Erik Beckman var nog den förste postmodernismen. Han skrev nämligen:

"205. Det mesta är visst redan sagt."

Det har tagit tid att läsa boken, jag har tagit den i korta stunder, då och då. Den röda tråden är formen och ibland har jag tröttnat på formen och saknat ett mer sammanhängande berättande. Men boken har fått mig att både le och skratta då och då. Jag vet inte om någon mer håller med, men jag tänker att Lotta Lotass är Erik Beckmans arvtagare.

En liten reflektion över vad han gör när han skriver, eller kanske snarare åsikter utifrån om det han gör, hittar man i text 289:

"Ord är bra, men det är ju bara ord, man kan sätta ihop dem hur som helst, men här där man jobbar och sliter får det ju vara någon ordning."

Ett omkväde som ramar in texten, och som återkommer i varianter genom texten är: "livet, även om jag dog av det" . En enkel rad som rymmer det många författare, filosofer och vanliga dödliga funderar på.

Ber om ursäkt att det dröjt så länge - här är kisse nr 1. Mjau!

Ser spennende ut-takk for kattunge!

Velkommen til Bookcrossing!

Tak for at du fandt bogen, den har ventet på lige præcis dig! Bogen er med i et verdensbibliotek hvor bøger rejser verden rundt.

Bookcrossing fungerer som følgende:
- læs bogen
- skriv her hvad du syntes om den
- sæt den fri igen og lav en "release note" her så andre kan se hvor den er.

Har du selv bøger du vil donere til dette bibliotek så er du mere end velkommen til at registrere og sætte disse fri.

Man kan blive gratis medlem eller være anonym, det er op til en selv. Har du spørgsmål så kan du finde mig, gunvor, og på min side sende en "private message" en mail gennem bookcrossings sider.

Vigtigst af alt - jeg håber du får en god og måske anderledes læseroplevelse.