Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensamt hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, men med pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern. Ansvaret för familjen vilar på hennes axlar, men Carina vill bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt.
På midsommaraftonen tar familjen båten ut på älven för att njuta av midnattssol och harrfiske, precis som de brukar. Men när natten övergår i dag har allt oåterkalleligt förändrats.

ANNA KURU är en svensk deckarförfattare, född och bosatt i Kiruna. De ensamma är hennes första fristående spänningsroman efter den hyllade Kiruna-trilogin.

Kusligt och trovärdigt i sin otäckhet!

Lite läsning i väntan på nästa träff!

Stort tack! Jag gillar norrländsk noir och har vare sig läst eller ens hört talas om den här författaren.

På bokbuffén!

Jag hittade den på bookcrossing convention här i Tammerfors. Har inte testat denna författare förut.

Herregud, vilken sorglig bok. Jag tyckte att det var bra i hur hon tog sin tid att avslöja detaljer, så att det inte kändes melodramatiskt och gjort bara för att chockera. Det känns som högtryck sommardagar när det är så stilla och inget händer, men man vet att något kommer.... jag undrade i början om det bara skulle vara en till svensk roman om någon i svårdepression (dvs mamman, Barbro), men det är mycket mer komplicerad än så.

Det var intressant att läsa något som utspelar sig långt norrut i Kiruna. Jag har inte besökt, faktiskt har jag inte varit längre norrut än Dalarna, så det blir väl min egna version av Norrland jag ser när jag läser. Men blir det inte så varje gång vi läser?

Om jag råkar på fler av Kurus böcker, läser jag dem säkert.

Lämnat i bobkiosk idag på liten vandring runt Vimmerby centrum.