"Det gör mer ont när du återuppstår från de döda än när du dör. Skulle vilja döda dig. Nu tvingas jag att gå igenom allting en gång till. Fast baklänges. Och du svarar inte på brev. Människor i fängelse svarar inte på brev.

Det är anhörigvecka på behandlingshemmet. Anni är motvilligt där, hos Sami. Efter alla vändor, löften och återfall har hon inte mycket hopp kvar. De är syster och bror och delar samma uppväxt – där det aldrig fanns pengar, alltid fanns alkohol. För Anni har livet ändå ordnat sig bra, med arbete, man och barn. För Sami har det gått åt helvete. Långa perioder har de ingen kontakt, men Annis längtan efter att få tillbaka sin bror finns alltid där.

I Svinalängorna skildrade Susanna Alakoski utsattheten ur barnens perspektiv. Här handlar det om vuxna med liknande bakgrund, som kämpar med sitt arv, sin prägling, sin överlevnad. Hennes berättelse är fylld av sorg och vrede, över drogers makt och samhällets utstötningsmekanismer, men också av styrka, humor och inte minst – kärlek."

Kirja jäi vanhan Lääninvankilan (nykyisen Hotel Kakolan) kiviaidan viereen.

Onnittelut, löysit kiertävän kirjan. Voit ottaa sen mukaasi, ja luettuasi joko pitää itselläsi tai päästää jatkamaan matkaansa. Olisi mukavaa jos kävisit vielä täällä kertomassa mitä pidit kirjasta, ja mitä sille sitten tapahtui.