"Den gamla träporten till fängelsetornet Kajsarn i Visby står på glänt. Pojken fattar flickans hand i mörkret och de trevar sig fram för att inte falla. Gömd i murens gamla skrevor hittar Erik en skattkarta daterad 1816. Sedan dess har de haft en hemlig överenskommelse om att en gång följa kartan till Gotska Sandön och gräva upp skatten. Efter trettio år av väntan och just när en möjlighet att hämta skatten yppar sig slås allting i spillror. Strax före jul hittas Erik ihjälfrusen i sin bil på riksväg 142. I ett förvirrat sinne väcks tankar på hämnd för ett förlorad liv, så mycket lidande och skam får inte gå ostraffat.

Sju kvinnor reser till Gotska Sandön på ett rehabiliteringsläger. En av dem är kriminalinspektor Maria Wern, som tillfälligt har tvingats söka skydd efter att ha hotats till livet inför en rättegång där hon kallats som vittne. Det blåser upp till storm på ön och elektriciteten slås ut."

En deckare i året, det räcker mig. Den första Anna Jansson som jag läst. Ärligt sagt hade inte särskilt höga förväntningar (tog boken pga miljön dvs Gotska Sandön) men blev positivt överraskad. Inte alltför brutal (i slutet dock lite överdriven), det handlar mycket mer om vem som står bakom händelserna och varför.

Lite spänning.