pocket som jag fann på sommarens öppna hus på Hembygdsmuséet i Horred.
klippt från bokus sida på nätet:
Flickan på fotot längtar efter att vara en vanlig svensk och bli fri från mardrömmarna om Stalin och Hitler. Hon heter Maarja Talgre och är född i Sverige, men gjord i Estland. Hennes gravida mor kom hit med den stora estniska flyktingströmmen i september 1944. Fadern Leo, motståndsman, blev kvar i Estland och mördades av den sovjetiska säkerhetstjänsten. Han fick aldrig se sin dotter.
Som vuxen blev Maarja författare och journalist på Sveriges Radio mitt i den svenska verkligheten. Men historien hann ikapp henne. Hon skrev boken Leo - ett estniskt öde (1990) om faderns korta liv och trodde att hon nått en slutpunkt. Istället blev det början till en ny lång resa. Den här gången till den egna barndomen och uppväxten. Sverige var hoppets och framtidens land, men sorgen över allt det som familjen förlorat fanns alltid närvarande. Flyktingbarnets två verkligheter - den svenska och den estniska.

Mycket lärorikt läsning. Jag har läst den för många år sen och nu när jag fick tag i den igen lockade omläsning. Min vän här har läst den och de hade bott nära varandra men var inte bekanta. I Partille.

Leo-ett estniskt öde rekommenderar jag också

Varsågod