Den unge huvudpersonen i Solens rike, Jim, lever ett behagligt och skyddat liv i Shanghais exklusiva europeiska kvarter. Hans far är engelsman och driver en bomullsfabrik.
Efter det japanska anfallet på Pearl Harbour utbryter oroligheter i Shanghai och engelska och amerikanskak rigsfartyg som återhämtar sig på Yangtsekiang-floden sänks i en japansk blixtraid. Samtidigt som Jim ser rökpelarna breda ut sig över staden börjar hans liv att ändra karaktär. I det kaos som följer attacken förlorar han kontakten med sina föräldrar ohc tvingas klara sig på egen hand i en hotfull storstad, fylld av japanska soldater, kinesiska rövarligor oh evakuerade bostäder. En tid bor Jim i familjens hus, men flackar sedan runt på sin cykel på jakt efter kamrater som kanske ännu inte tagits till fånga och internerats. Hans hälsa blir allt sämre och han får svårare att klara sig. Hans situation tvingar honom att inse att de japanska soldatern asom tidigare varit hans värsta fiender nu är hans enda räddning. Han beslutar sig för att kapitulera, att överlämna sig.
Då börjar hans verkliga problem.
(Baksidestext)

253/1001 Books

Till att börja med retade jag mig på "odågan" överklaspojken Jim och jag tyckte också att historien var lite rörig. Men jag gav inte upp. Och så småningom tog jag Jim till mitt hjärta.
En både intressant, grym och gripande berättelse om överlevaren Jim. När man sen betänker att detta bygger på en självupplevd del av författarens liv måste man beundra Jim.
Jag önskar att ingen ska behöva uppleva detta, en önskan som tyvärr ser ut att vara och förbli en utopi.

Läs denmed ro innan den far vidare!

Önskebok.
Tack så mycket!
(Jag ska skicka den här boken till JosefinJ när jag har läst den.)

Det känns jättesvårt att skriva något om den här boken. Ju längre jag läste desto tyngre och jobbigare blev det att läsa de fasansfulla skildringarna av kriget. Och till slut åt sig handlingen in i mig så det nästan blev outhärdligt. En aspekt som slog mig och som blev väldigt tydlig i den här boken är att få situationer är så farliga för människor som när kriget just har tagit slut - oordning, osäkerhet och kaos härskar och ingen kan lita på någon.
Även om jag i skrivande stund är överväldigad, faktiskt på gränsen till chockad är jag ändå glad att jag läste boken. Perspektivet och eftertanken kommer att komma med tiden.
Jag såg filmatiseringen av den här boken när filmen var ny. Det var 1987 och jag kan inte ha varit mer än 12 eller möjligen just fylld 13 då. Jag minns inte filmen som i närheten så fasansfull som boken och alldeles nyss kollade jag upp och läste en artikel om filmen. Nu känner jag att jag vill se om den för såvitt jag kan bedöma är det en välgjord film och när jag läser hur den spelades in och gjordes tänker jag att det måste ha varit en oerhört påkostad filminspelning.

Jo då, jag och min sambo såg filmen kort efter att jag skrev min förra journalanteckning. Sedan ville min sambo också läsa boken. Nu har han gjort det och tyckte den var jättebra. När han hade läst ut den kom han och sa "Jag tror jag hade haft en bättre förståelse för filmen om jag hade läst boken först; nu vill jag se om filmen!" Så det ska vi göra snart. Men nu ska boken äntligen få resa vidare till någon som fått vänta orimligt länge på den.

Reser vidare.