Baksidan: Rex är sexton år. Han går sista terminen i grundskolan. Han skolkar, sniffar, super och raggar brudar. Ibland jobbar han extra på Esso Motor Hotel.
Balansgång handlar om pubertetens svåra brytningsår. Huvudpersonen är en osäker och aggressiv tonåring på spaning efter en framtid som är overklig och vag - om den alls finns.
Författaren Ulf Larsson, född 1963, var själv 16 år när han skrev boken. Det märks! En vuxen skulle inte kunnat skriva den. En vuxen har inte den närkontakten med språket och miljöerna. Hos vuxna finns alltid behov av att förklara och urskulda en huvudperson som beter sig omoraliskt och ogenomtänkt som Rex.
Ulf Larsson varken urskuldar eller förklarar. Rex är inte någon särskilt trevlig person. Men han finns, mitt ibland oss, med sitt torftiga jargongspråk, sitt riktningslösa uppror och sina drömmar om ett annat och bättre liv.

Min åsikt: Jag fick känslan av att författaren mycket väl känner till det liv som huvudpersonen Rex lever. Ett liv som bryter ner både hjärna och lungor. Boken beskriver genom Rex och hans två vänner den vilsenhet många tonåringar känner inför val och vuxenliv. Det är lättare för dem att sniffa och dricka sig redlöst berusade än att ta ansvar över sin framtid.
Boken var ändå på något sätt intressant att ta del av.

December är ju månaden där det är kul att skicka ut lite överraskningar. Den här boken är lättläst och även om ämnet kanske inte ger så mycket så är det ändå intressant att se hur Ulf Larsson som 16-åring skriver. God Jul & Gott Nytt År.
Nu lyckas boken passa in på två utmaningar också vilket blir ett extra plus.
B-bok utmaningen dec 2016
Adventskalender 2016 Lucka 18
Skickad till babelfisk

Jag upptäcker till min förskräckelse att jag glömde registrera denna bok när den kom. Slarvigt av mig!

Nu har jag läst den. En jobbig och deprimerande historia! En tonårig kille som skolkar från skolan (och så småningom hoppar av), super, sniffar och bråkar med föräldrarna. Han har ett extrajobb på Esso Motor Hotel som han avskyr. Hans liv är lika grått och trist som omslagsbilden.
Jag tycker inte att varken historien eller språket verkar trovärdiga. Snarare som en vuxen som försöker skriva som en tonåring. Men det finns säkert någon som gillar den bättre än jag.

Bettybok på väg.

När jag var tonåring på 80-talet hade jag svårt för den här sortens böcker med superrealism (med den typ av huvudperson som det verkar vara i den här boken) så jag har troligtvis inte läst den. Men sedan dess har jag klämt en och annan manlig rockstjärnas självbiografi så tänker att jag ska vara rustad, och första sidan var dessutom intressant och lockande, så ser fram emot läsningen.

Mindre rå än jag förväntat mig. Jag tyckte mest synd om huvudpersonen. Så väldigt vilsen och oreflekterande.