Ingenstans i min fars hus
Registered by VictoriaWagtail of Bagarmossen, Stockholm Sweden on 3/1/2011
This Book is Currently in the Wild!
This Book is Currently in the Wild!
6 journalers for this copy...
I sin skälvbiografiska roman Ingenstans i min fars hus fogar Assia Djebar samman en rad nyckelscener från sin uppväxt i det koloniala Algeriet. Med stor kärlek och ömhet skildrar hon sina föräldrar och sin hemstad, med dess anor från antikens dagar. Men det är inte utan smärta som hon återvänder i minnet till den hon en gång var.
Jag minns mitt första år i Alger när jag strövade omkring utan mål och den berusning jag då kände över att kunna gå omkring, om än med sänkt blick, och rodna över att ibland bli tagen för en europeiska. Ty få unga muslimska flickor fann som jag nöje i att vandra omkring för promenerandets egen skull. Få var beredda att utomhus tala sitt hjärtas språk, alltså sitt modersmål.
Man kunde passera obemärkt på gatan tack vare de många fransyskorna som kom och gick runtomkring en. Men man fick akta sig för att använda sitt eget språk gentemot en arabisk man. Han skulle genast granska dig. Hans naturliga respekt för europeiska kvinnor oberoende av ålder skulle med ens slå om i fientlighet.På en muslimsk flicka skulle han stirra som om han vill säga: - Din skamlösa! Utan täckt kropp och till och med blottat hår!
Männen i din klan skulle bli fientliga. Det kom inte på fråga att gå utan slöja inför dem eller förråda sin identitet när du saknade slöja. Men 'maskerad' kunde du vara, maskerad av det främmande språket! Att tala ditt modersmål ute skulle ha förrått dig. Då skulle de ha pekat finger åt dig.
---
Lyckligtvis fattade du snabbt detta sammanhang. dessa män från sju till sjuttiosju år respekterade dig, ja log mot dig, om de trodde att du var en utlänning på besök eller tillhörde den motsatta klanen. Men att du hörde hemma bland dem själva som frigjord kvinna var för dem otänkbart. I själva verket förbådade du en ny dag utan att de anade det.
Utomhus fick jag mumla på mitt eget språk och lät då olustig och missnöjd, eftersom jag inte kunde visa upp det i solen. Varför kunde detta modersmål inte alltid och överallt vara mitt mest närliggande språk?
Men jag måste finna mig i situationen. Jag fick ta efter min mors milda sätt att tala. Jag måste hålla språket varmt, hemligt och inte exponera det, denna anmödrarnas och min mors (eller systers) gåva (hos oss tilltalar vi ofta vår mor ya khti, 'o min syster'). Detta 'modersmål' skulle jag likväl så gärna ha velat hålla upp som en lykta. Men jag tvingades trycka det till mig som en förbjuden sång.
---
Min korta kjol svängde runt mina vader. Jag ville så gärna säga till alla dessa små män i min klan:
- Jag tillhör er! Jag är som ni!
De skulle ha hånskrattat och skymfat mig!
Det var dock törsten efter deras erkännande som pinade mig. Jag erinrar mig mitt självbedrägeri, som kom sig av min naivitet som ung flicka inför dessa som jag skulle ha kunnat kalla mina 'bröder', om de hade gått med på att hälsa mig välkommen i min nya frihet.
Men detta ord 'bröder' skulle anta sin fulla betydelse först några år senare, när landet dränktes i blod.
Man kunde passera obemärkt på gatan tack vare de många fransyskorna som kom och gick runtomkring en. Men man fick akta sig för att använda sitt eget språk gentemot en arabisk man. Han skulle genast granska dig. Hans naturliga respekt för europeiska kvinnor oberoende av ålder skulle med ens slå om i fientlighet.På en muslimsk flicka skulle han stirra som om han vill säga: - Din skamlösa! Utan täckt kropp och till och med blottat hår!
Männen i din klan skulle bli fientliga. Det kom inte på fråga att gå utan slöja inför dem eller förråda sin identitet när du saknade slöja. Men 'maskerad' kunde du vara, maskerad av det främmande språket! Att tala ditt modersmål ute skulle ha förrått dig. Då skulle de ha pekat finger åt dig.
---
Lyckligtvis fattade du snabbt detta sammanhang. dessa män från sju till sjuttiosju år respekterade dig, ja log mot dig, om de trodde att du var en utlänning på besök eller tillhörde den motsatta klanen. Men att du hörde hemma bland dem själva som frigjord kvinna var för dem otänkbart. I själva verket förbådade du en ny dag utan att de anade det.
Utomhus fick jag mumla på mitt eget språk och lät då olustig och missnöjd, eftersom jag inte kunde visa upp det i solen. Varför kunde detta modersmål inte alltid och överallt vara mitt mest närliggande språk?
Men jag måste finna mig i situationen. Jag fick ta efter min mors milda sätt att tala. Jag måste hålla språket varmt, hemligt och inte exponera det, denna anmödrarnas och min mors (eller systers) gåva (hos oss tilltalar vi ofta vår mor ya khti, 'o min syster'). Detta 'modersmål' skulle jag likväl så gärna ha velat hålla upp som en lykta. Men jag tvingades trycka det till mig som en förbjuden sång.
---
Min korta kjol svängde runt mina vader. Jag ville så gärna säga till alla dessa små män i min klan:
- Jag tillhör er! Jag är som ni!
De skulle ha hånskrattat och skymfat mig!
Det var dock törsten efter deras erkännande som pinade mig. Jag erinrar mig mitt självbedrägeri, som kom sig av min naivitet som ung flicka inför dessa som jag skulle ha kunnat kalla mina 'bröder', om de hade gått med på att hälsa mig välkommen i min nya frihet.
Men detta ord 'bröder' skulle anta sin fulla betydelse först några år senare, när landet dränktes i blod.
Det här är en mycket fin skildring av en uppväxt, särskilt språkligt sett. Det är Assia Djebars självbiografi över en författares tillblivelse och en skildring av språkets betydelse för en ung flicka och senare kvinna, i ett land delat i den europeiska kolonialismens namn. Framför allt denna redogörelse för kärleken till modersmålet, arabiskan, griper mig. Hur kärleken görs mer eller mindre omöjlig på grund av seklers segregation, mellan arab och europé, men också mellan man och kvinna. Fantastiskt bra!
På väg till Deepswamp :)
Tack! Det ska bli intressant!
Vilka fina etiketter! Gillar temat!
Vilka fina etiketter! Gillar temat!
En fantastisk bok! Tack för att jag fick möjligheten!
Vart ska den nu?
Vart ska den nu?
Spännande! Den har en massa kompisar med sig men jag ska göra mitt bästa!
En bra bok och en fin skildring av de händelser som fick stort inflytande på hennes fortsatta liv.
På väg till Nordpirat som ressällskap.
En önskelistebok kom som en överraskning på posten. Tack så mycket!
Klarsynt och interligent och med ett fantastiskt poetiskt språk tecknar författaren sin barn- och ungdomstid.
Jag tycker mig se en mängd brytpunkter och förändringsskeenden i historien. Brytpunkter både för en familj/släkt och för författaren som individ. Men bakom historien - mellan raderna - anas också förändringarna i ett helt land; Algeriet.
Som vanligt när jag läser en (bra) bok om ett land jag vet väldigt lite om väcks min nyfikenhet. Jag vill veta lite mer om landet, folket och deras historia.
Jag tycker mig se en mängd brytpunkter och förändringsskeenden i historien. Brytpunkter både för en familj/släkt och för författaren som individ. Men bakom historien - mellan raderna - anas också förändringarna i ett helt land; Algeriet.
Som vanligt när jag läser en (bra) bok om ett land jag vet väldigt lite om väcks min nyfikenhet. Jag vill veta lite mer om landet, folket och deras historia.
Överlämnar önskebok i Östergötland.
Edit 23/5
Bokstrålen fick just en till deltagare. Nu ser deltagarlistan ut såhär:
* BAMP
* Panzeranzi
Edit 23/5
Bokstrålen fick just en till deltagare. Nu ser deltagarlistan ut såhär:
* BAMP
* Panzeranzi
Hjärtligt tack, ser fram emot att läsa den!
En fantastisk berättelse och ett fantastiskt språk, ett konstverk.
Jag googlade på Assia Djebar och ser att det är en psuedonym för Fatima-Zohra Imalayens.
Tyvärr läser jag också att hon avled för knappt fyra månader sedan, den 6 februari 2015, i en ålder av 78 år och därmed har världen förlorat ännu en Nobelpriskandidat.
Jag googlade på Assia Djebar och ser att det är en psuedonym för Fatima-Zohra Imalayens.
Tyvärr läser jag också att hon avled för knappt fyra månader sedan, den 6 februari 2015, i en ålder av 78 år och därmed har världen förlorat ännu en Nobelpriskandidat.
Journal Entry 15 by 
BAMP
at Exchange/Trade, A Bookcrossing member -- Controlled Releases on Monday, May 25, 2015
BAMP at Exchange/Trade, A Bookcrossing member -- Controlled Releases on Monday, May 25, 2015
Released 8 yrs ago (5/25/2015 UTC) at Exchange/Trade, A Bookcrossing member -- Controlled Releases
CONTROLLED RELEASE NOTES:
Din tur!
29/7-17
Jag tyckte mycket om boken, första jag läst av författaren. Den sade mycket om vad det är att vara flicka och ta sina första steg in i vuxenvärlden, men också vad det är att stå mitt emellan sitt land och landet som koloniserat detsamma.
Jag tycker det är spännande med hennes tankar kring språk. Kärlekshistorien rör sig kring längtan efter arabiskan. SPOILER: tycker det är spännande att Fatima kan vägra en pojke en kyss när önskan om den framförs på franska, men att hon vet med sig att om den önskats på modersmålet hade hon inte kunnat stå emot.
Tack för en, för mig, ny författarbekantskap.
Jag tyckte mycket om boken, första jag läst av författaren. Den sade mycket om vad det är att vara flicka och ta sina första steg in i vuxenvärlden, men också vad det är att stå mitt emellan sitt land och landet som koloniserat detsamma.
Jag tycker det är spännande med hennes tankar kring språk. Kärlekshistorien rör sig kring längtan efter arabiskan. SPOILER: tycker det är spännande att Fatima kan vägra en pojke en kyss när önskan om den framförs på franska, men att hon vet med sig att om den önskats på modersmålet hade hon inte kunnat stå emot.
Tack för en, för mig, ny författarbekantskap.
Journal Entry 17 by 
Panzeranzi
at Landala Torg in Göteborg, Västergötland Sweden on Saturday, July 29, 2017
Panzeranzi at Landala Torg in Göteborg, Västergötland Sweden on Saturday, July 29, 2017
Released 6 yrs ago (7/29/2017 UTC) at Landala Torg in Göteborg, Västergötland Sweden
WILD RELEASE NOTES:
Utanför bokhandeln
