Ur baksidestexten:
Ellen Key och Urban von Feilitzen finner varandra under det radikala 1880-talet, då äktenskapet och könsrollerna har börjat ifrågasättas. Båda är kritiker. Ellen arbetar som lärare och bor i Stockholm. Urban är godsägare och bor med sin fru och sina fyra barn utanför Linköping. JAG SKULLE VARA DIN HUND(OM JAG BARA FINGE VARA I DIN NÄRHET) är en roman om kärlek och vänskap, beroende och frihet.

Jag visste egentligen ingenting om personen Ellen Key när jag öppnade den här romanen - jag hade sett huset Strand utifrån och jag var klar över att hon påverkat det svenska samhället i många avseenden. Hon skrev om barnens århundrade och kämpade för kvinnlig rösträtt, det hade jag förstått.

Så läste jag då romanen, och det var verkligen svårt att uppfatta den som en roman. Jag var stundtals övertygad om att det var en riktig biografi. Dock måste författarinnan vara mycket förtrogen med Ellen Keys liv och leverne.

Jag blev mycket glad över den här romanen, och jag rekommenderar den å det varmaste.

Skickas till en bookcrossare som förhoppningsvis behöver den.

Tack snälla boktraven. Jag blev så glad igårkväll när jag tömde min fulla brevlåda och läste ditt kort som låg i boken. Vilken omtanke. Visst passar den mig just nu. Ellen Key och Verner von Heidenstam hade mycket gemensamt bl.a. var det en flicka som hette Ellen Belfrage som gick i hushållsskola på Omberg. Hon var förtjust i Verner och han i henne och de fick en son tillsammans men hon blev aldrig hans fru. Genom Ellen Key fick Verner von Heidenstam upplysningar om hur Ellen Belfrage och sonen Nils hade det. Ja det står ju lite olika i böcker men denna kurtis skedde långt före Ellen Key byggde Strand. För de som eventuellt läser denna JE kan jag förklara att jag bestämt mig för att läsa böcker om och av Verner von Heidenstam. Den här boken kommer att få förtur i mitt läsande.

Undrar om hon var så olycklig som Anneli Jordahl skriver i sin roman. Jag lockas till att läsa mer av Ellen Key, har egentligen bara läst Barnets århundrade ordenligt. Härligt att ha fått läsa den här boken och det är tack vare dig boktraven. Jag har en idé om bokens fortsatta väg så jag reserverar den nu.

edit 23 mars-13 Nu har jag läst Ronny Ambjörnssons nyskrivna biografi om Ellen Key, en europeisk intellektuell, och fått veta mycket mera om hennes förhållande med Urban Feilitzen. Ambjörnsson har hållit på i ca 50 år med denna biografi och han skriver bl.a. att han tycker att Anneli Jordahl skrivit en fin och ömsint dokumentär roman men att den bara tar upp en sida av förhållandet. Läs den!

hyllan

Ett fantastisk fynd på bcträff!
Ser fram emot att läsa den!

Fantastiskt berättad, intressant att få veta lite mer om den tiden

"Ellen Key var ännu inte 30 år då hon lärde känna von Feilitzen, 15 år äldre, med en hustru som var pianist och fyra barn. De möttes inte många gånger i verkligheten men levde samman i breven, i ett intensivt samtal om litteratur och samhälle. Romantitelns citat Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är slående och säkert säljande, men det är lite missvisande, eftersom romanens Ellen sällan är så ödmjukt tiggande som den ger intryck av. Hennes attityd till den älskade mannen är oftare aggressivt krävande.

Ellen Key väntade sig att han skulle skiljas, länge, ända tills hon blivit för gammal för att kunna få barn själv. Han tycks aldrig ha övervägt att lämna sin familj. Men vem av de båda som var den starkare i relationen är inte givet. Han var en vek person, utan maktbegär. Med tiden blev han en framstående kritiker tack vare Ellen Keys konkreta hjälp. Efter brytningen var det hon som fortsatte skriva, inte han. "

Ville med ut på resa!

Hittad på en veranda i Djupeträsk

Mycket intressant läsning, och jag har skrivit upp både Ellen Key och flera andra böcker/författare som nämns i boken. Men eftersom jag inte visste något om Ellen Key hade jag lite svårt att hänga med i handlingen, särskilt i början - boken börjar lite "mitt i". Frustrerande att Ellen som kämpade så för kvinnans frihet och jämlikhet fastnade så i sina känslor, jag hoppas att hon inte var lika olycklig som det beskrivs i boken.

Lämnad till BAMP vid BC miniträff!

När jag tänker efter så har nog inte jag heller läst mer än Barnets århundrade av Ellen Key, men jag har varit på Strand och sett hur hon bodde.
Ställer in boken bland de andra böckerna som ska läsas i början av nästa år.

Så dök hon då upp igen, Sonja Kovalevsky och den här gången som nära vän till Ellen Key. Jag blev intresserad av henne genom Alice Munro i "För mycket lycka" och skrev lite om henne där.

”Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)” lär ju vara ett ordagrant citat ur ett av Ellen Keys brev till Urban von Feilitzen, jag undrar bara... kan man vara tokigare? Och enligt den här dokumentärromanen så utnyttjas hon ju av honom, finns/fanns det så fula fiskar i Skeda? Men som det står i Hingralds tillägg, det är ju bara den ena sidan av förhållandet som tas upp.

Låt dig inte luras av titeln, detta är en liten kattunge som for iväg för ett par dagar sedan!

Nå fikk jeg meg en riktig god latter, BAMP! :) Tusen takk for kattungen som gjerne ville vært min hund (om den bare fikk være i min nærhet)

Tenke seg til at kattungen omhandler et par fra 1880-tallet! Hadde aldri gjettet at den var så gammel av fortellerstilen på første side. Jeg liker svært godt å lese historie og historiske romaner, og akkurat nå leser jeg brevveksling fra 1946, mens denne boka er en brevveksling omtrent 70 år tidligere. Gleder meg til å lese boka etterhvert! Moro at den har reist en stund alle rede.

Denne lille boka tok det meg litt tid å komme gjennom. Jeg visste ingenting om Ellen Key før jeg leste denne boka, og vet ikke mer om henne nå enn det denne boka forteller. Forstår at hun er en historisk person som kjempet for kvinners rettigheter i Sverige.

Men jeg ble så irritert over henne slik hun fremstilles i denne brevvekslingen. Hun virker nevrotisk og så avhengig av oppmerksomheten hun får fra Urban. Han har det som plommen i egget, han har sin kone og sine fire barn som han bor sammen med, samtidig dyrker han brevvekslingen med Ellen som gir ham intellektuell og følelsesmessig stimuli. At en så vek mann kan vekke så sterk interesse hos Ellen.

Jeg hadde ønsket meg at boka hadde gitt bedre innblikk i Ellens arbeid og virke i samfunnet. Det blir for mye følelsesutbrudd og for lite fakta for meg som ikke kjenner historien fra før.

Kjenner at jeg også bli nysgjerrig på Urbans kone. Tenk at hun fikk fortsette sin karriere som pianist og at hun hadde elever som gift. Det var jo ikke så vanlig den gang at kvinner fortsatte sin karriere etter at de giftet seg. Derfor får jeg inntrykk av at hun må ha vært en sterk kvinne, noe hennes reaksjon da hun oppdager at mannen skriver kjærlighetsbrev til Ellen, også vitner om. Men dessverrre blir hun bare en bi figur i boka, og vi får vite minimalt om henne.

At Ellen og Urban skrev hundretalls brev til hverandre i året gjennom en ti års periode, sier ganske mye om hvor besettende Ellens følelser var for ham. Kanskje ikke så rart om hun faktisk trodde at han ville skille seg og forlate familien sin for å flytte til henne. Jeg mister litt respekt for henne fordi hun fremstilles som å være så helt i sine følelsers vold. Tenker at jeg burde ha visst mye mer om hennes offentlige liv og virke før jeg hadde lest denne boka. Var hun en slags svensk Camilla Collet, montro?

Dessverre har boka gitt meg nok av Ellen Key, og den har ikke klart å gjøre meg så interessert i henne at jeg kommer til å gjøre en innsats for å bli bedre kjent med hennes betydning for kvinners rettigheter i Sverige.

Tar med boka på tur i Sørmarka for å se om jeg finner et passende sted å slippe den fri.

Hadde jeg bare tenkt litt kjappere! Jeg gikk turløypa Sørmarkarunden, og flere steder underveis stod det skilt om å holde hunden i bånd, unntatt ett sted, der stod det tydelig merket at her kunne hunden gå fri hele året!!!! Det hadde jo vært et yppelig "rett sted" å sette fri denne boka om denne usedvanlige kvinnen. Både med tanke på bokens tittel og hovedpersonens kamp for kvinners rettigheter.

Slik ble det dessverre ikke. Boka ble i stedet sluppet ved et meget spesielt, sammenvokst tre, ikke langt fra den botaniske hagen. Et tre jeg antar vil kunne vekke interesse for de fleste hunder, så dermed, kanskje boka vil bli funnet av en hundeeier.

Håper du som finner boka tar deg tid til å slå opp BCIDen for å lese hvordan vi er mange som har lest boka med interesse. Håper det har gitt et streif av glede over dagen din, å finne en bok i skogen. Fortsatt god sommer og interessante leseropplevelser, ønsker deg!

Til deg som finner boka sier jeg: velkommen til bookcrossing!
Takk for at du tok vare på boka!

Skriv gjerne en kommentar JE (journal entry) så vet vi at boka er trygt hos deg. Jeg blir glad om du vil skrive hvor du fant boken. Senere kan du skrive hva du synes om boken når du har lest den.

Slipp den gjerne fri igjen, eller gi den til en venn. Da kan du også skrive hvordan du lar boken reise videre, slik at vi kan følge den på reisen. På det skandinaviske forumet deler vi gleden over bøkenes vandring i verden.

Du kan være anonym om du vil. Eller du kan bli medlem (join). Det er gratis. Din e -post adresse blir ikke oppgitt eller videreformidlet til noen. Du får ikke spam. Som medlem kan du følge boka videre reiserute. Du må gjerne referere til meg, Askeladda, som den som gjorde deg kjent med BC.

Under fanen 'Samfunn' vil du finne bokinteresserte mennesker fra mange land. Det er skandinaviske og internasjonale forum hvor du kan delta i bokpraten. Bookcrossere er generøse, vennlige mennesker, bare prøv!

Håper du vil like boka du har funnet!
Les den, skriv et lite bokslipp notat og la boka reise videre!