Ola Wikanders beskrivning av boken:
I döda språks sällskap, mitt kärleksarbete till de döda språken, har nu varit ute i handeln sedan april 2006, och den har nu också blivit omtryckt och kommit i pocket.

Boken är en introduktion till elva olika idag utdöda språk: sumeriska, akkadiska, klassisk hebreiska, koptiska, hettitiska, sanskrit, fornpersiska, oskiska, etruskiska, gotiska och anglosaxiska. Den berättar om språkens kulturhistoria, deras texter, de författare och filosofer som uttryckt sig på dem och om de betydelser dessa språk har och har haft i vår egen kultur. Dessa gamla tungomål är intressanta och viktiga för att förstå dagens värld - eller vad sägs om att en text på koptiska ligger bakom en modern Hollywoodfilm?

Från bakpärmen:
Detta är en bok om väldigt gamla språk. Språk som inte kan användas för att upprätta några handelsavtal eller knyta affärskontakter, och med största sannolikhet inte heller för att få en dejt på någon bar någonstans i världen. Ändå finns det många människor för vilka dessa språk är i allra högsta grad levande och som har studerat dem och utforskat dem, näst intill fanatiskt.
I Ola Wikanders sällskap blir dessa språk nycklar till historien, till litteratur, filosofi och mytomspunna kulturer. Följ med honom på en resa genom årtusenden, hans fascination och nyfikenhet smittar! Läs och förundras över etruskiska inskrifter, över fornegyptiskans långa livstid. Få kunskap om hur det gick till när man återupplivade den döda hebreiskan, och lär dig hur man på sanskrit säger lotusögd på 64 olika sätt - utan att verka tjatig!

Ola Wikander är född 1981. Han har blivit uppmärksammad för sina översättningar i W&Ws: klassikerserie. 2005 tilldelades han Letterstedska översättarpriset av Kungl. Vetenskapsakademien.

Boken nominerades till Augustpriset 2006 i klassen bästa facklitteratur. Motiveringen löd: "Hettitiska och koptiska är ett par av de döda språk som blir levande i denna bok, där vi med författarens lätta och eleganta handlag förs in i en fascinerande värld. I tolkningarna av de urgamla texterna talar forntidens människor direkt till oss."

Författarens hemsida

Jag gav idag mitt andra exemplar av den här boken till Annelis. Hoppeligen får den boken se världen, för den här släpper jag inte taget om. Jag älskar döda språk och har läst fyra av dem: sumeriska, akkadiska, fornpersiska och latin.

Jag läste äntligen den här boken, och tyckte väldigt mycket om den. Ola Wikander har hittat en bra balans mellan att beskriva språken och kulturerna där dessa språk talades, så att läsaren får en mångsidig bild av försvunna folk och deras språk. Det är svårt att säga hur svår boken är för någon som inte är insatt i språk, för jag tänkte själv ett antal gånger att det är tur att det inte är första gången jag hör om t.ex. ergativa språk eller kasusformer, men å andra sidan är säkert största delen av texten lättläst. Jag tyckte mycket om de två första kapitlen (sumeriska och akkadiska) trots att där fanns knappast någon ny information för mig, eftersom jag har läst båda språken i två år på universitetet i Helsingfors. Andra kapitel var mindre intressanta, som t.ex. fornpersiska (som jag också har studerat i ett år på universitetet) men felet är inte i Ola Wikanders text, utan i det, att de kungliga inskrifterna är bara så uttråkande. Hebreiskan var inte heller mitt favoritkapitel, kanske för att språket är så starkt sammankopplat med kristendomen. Jag var mycket glatt överraskad av hur intressant sanskrit var, och jag tycke särskilt mycket om kapitlen om gotiska och anglosaxiska, för det var verkligen trevligt att läsa nya saker om våra grannfolks historia, sådant som vi inte fick lära oss i skolan. Allt som allt en mycket tankeväckande och intressant läseupplevelse. Nu vill jag läsa Ola Wikanders bok Ett träd med vida grenar : de indoeuropeiska språkens historia.