Broknäsflickorna är serien om fyra helt vanliga hästtjejer i ett helt vanligt stall. Serien är dessutom baserad på verkliga personer, hästar och händelser.

- Eftersom det hände så mycket i det lilla Broknässtallet behövdes inte så mycket fantasi, verkligheten räckte! berättar Ylva Ericson, seriens skapare och en riktig hästtjej, såklart!

Kanske var det just det, att den var så verklighetsnära och vardaglig, som gjorde att den blev så otroligt populär...

Under åren 1974 till 1985 tog Ylva och hennes pappa, tecknaren Ola Ericson, fram hela 900 sidor om Broknäs. I detta album kan du läsa de första 15 avsnitten.

Välkommen in i Broknässtallet!

En seriebok från min PC-hylla, registrerad så att jag kan organisera en bokring här i Finland. Deltagarna:

1. Heinaminkki, Idensalmi
2. Louhi, Uleåborg
3. Airam67, Klövskog

Vill du delta i ringen, PM mig bara!

P.s. Här en artikel om Broknäsflickorna i dag! (Också, Broknässtallet i dag.)

P.p.s. Kirjan mukana kiertää ringissä (suomenkielinen) vanha Hevoshullu-spesiaali, joka sisältää Lena Furbergin vanhan sarjistarinan Musta Karhu. Kierrättäkäähän sitäkin kiltisti ja lähettäkää lopulta kotiin, vaikkei se olekaan BC-rekisteröity!

Uppdatering (17.1.): boken är nu med posten på väg till Heinaminkki.

Jag hittade boken i min postlåda idag. Tack Niora. Jag ska läsa det inom några dagar och sen ska det resa med post till nästa läsare.

Jag hade äntligen tid at läsa boken. Och det var presis så lustigt att lesa det som jag trodde. Jag är så ledsen att jag inte har tid för hästar nuförtiden. Men kanske någon dag jag har tid igen.

Boken ska börja resan till Uleåborg med post idag. Ha så bra stunder med Broknäsflickorna Louhi.

Jag fick den här boken på fredag och läste den på lördag. Tack för ringen!
Jag tyckte mycket om Brocknäsflickorna. Det var en rolig läsning.

Tack Louhi! Jag hittade boken i min påstlåda i kväll. Jag ska läsa boken i veckoslutet :) (Voe mahoton että on kankeaa tämä toinen kotimainen. Tekee hyvää reenata sarjakuvien avulla.)

Oli hauska huomata, että heti toisella sivulla kirjassa oli kuva, jonka muistin elävästi nähneeni jo Hevoshullun sivuilla (pian) 30 vuotta sitten. Uoh... muistin elävästi tunteeni, kun luin miten tytöt rakensivat karsinoita ja maalasivat esteitään, että oi miten ihanaa elämää se olisi! Mieleenpainuneita kuvia oli paljon, alkoi ihan harmittaa että myin HH-kokoelmani pois joskus. Olen iloinen, että näitä sarjakuvia on laitettu ihan koviin kansiin, sillä ne ovat tärkeä osa meidän monen heppatytön nuoruutta!

Tarinat pitivät minut otteessaan ja ruotsi alkoi tuntua jo luontevalta loppua kohti - ei kuitenkaan niin luontevalta että olisin kirjoittanut merkintäni på svenska :)

Musta karhu-tarinaa en muista lukeneeni - kylläkin monta vastaavaa muuta.

Kirja palautuu Nioralle, ellei ole uusia rinkijäseniä ilmaantunut!

Boken har nu kommit hem igen. Tack till alla deltagarna!