Norstedts, Stockholm 1986. Pocketbok, 178 sidor.
Omslag av Lars E. Petterson.
Från läsesal i Tammerfors universitets kursbibliotek. Boken är ganska snygg men har några stora etiketter på sig. (BC-etiketter är ju snyggare än bibliotekets gula, gröna eller hurdana som helst lappar.)

Bakre pärmen:

”I TORGNY LINDGRENS underbart återberättande legender är varje sida bräddfylld av mening, uppfordrande till att tolkas och begripas./. . ./ Det är förunderligt att vi har en sådan berättare i vårt land, i vårt språk.”
BLM

”Torgny Lindgren är numera en suverän stilkonstnär. Det är ovanligare än mången tror. Och ännu ovanligare, på gränsen till det rent osvenska, är en annan sak: hans fritt strövande, brokigt lysande, alldeles ohämmade fantasi.”
DN

***
Enligt samenland.nl säger Torgny Lindgren så här på bakre pärmen av en annan upplaga:
“Här har jag skrivit ner några bilder och föreställningar som jag gått och burit på så länge jag kan minnas. Jag har aldrig kunnat finna något bruk för dem, antagligen är det så för de flesta av oss: vi är fyllda av små berättelser och motiv som tycks ha smugit sig in i oss utan att vi kan begripa hur eller varför. Somliga har vi väl uppfunnit själva, andra har vi fått berättade för oss. Och de förefaller oss både oklara och oanvändbara.
Egentligen kom största delen av den här boken till för ett förtital år sedan. Men det har inte blivit av för mig att skriva ner den förrän nu.
Varför jag kallar de små berättelserna legender kan jag inte med visshet säga. Kanske beror det på min tanke om vad som döljer sig under det utvändiga hos oss. J ag misstänker att om vi kunde fullständigt genomlysas, om det fanns en sådan röntgenapparat, det kan mycket väl finnas, då skulle det nog visa sig att vi i själva verket ingenting annat innehåller än legender.”

***
Jag är förvånad: hur är det möjligt att någon skriver så vackert! Dessa historier, legender, som han berättat, är inte alls vackra eller söta – men språket! Korta meningar, långa meningar, längre meningar… Hans text varierar så, att läsaren aldrig kan gissa, vad som ska följa därefter. Där finns inte ett enda ord som är för mycket, inte ett ända ord som saknas. Hans sätt att skriva är helt enkelt fantastisk. Han är, just så som DN säger, en riktig stilkonstnär.

Hans text är lätt att läsa. – Men nej; jag har inte läst den. Åtminstone kändes det inte så. Det var ju så att jag såg alla karaktärer, alla händelser, hela historier. Jag bara satt med boken i hand och njöt av vad som hände där. Det var konstigt och märkvärdigt.

Legender är verkligen en underbar, storartad bok.

Och nu blir den en liten gris i den skandinaviska grissäcken. Jag hoppas att den som valde den, ska tycka om Legender.

Edit 2.10.07. Grisen är på väg.

Jag undrar om jag skulle ha fått denna bok i mina händer utan Bookcrossing. Inte så här tidigt i alla fall. Jag har redan hört talas om Torgny Lindren, så jag kände till namnet men det är allt.
Tack för en härlig gris, Tarna!

Oj, det är länge sedan jag mötte legender.
Nu ska de vidare.
---

Helleniuksen talo, Aleksanterinkatu 24, 00170 Helsinki
Arkkitehti: Ei ole tiedossa
Rakennusvuosi: 1764
Kaupunginosa: Kruununhaka
Kortteli: Leijona

Kirja jäi Helleniuksen talon sisäänkäyntisyvennykseen.

Trevlig läsning!

Osallistun tällä Puskailveksen Aikamatka-haasteeseen.

Vapautettu Maarianhaminan kaupunginkirjastossa.