Novellix nr 70
Agatha Christie fyrans fjärde bok
”Vem är ni egentligen?” sa hon. ”Ni var inte med på festen.”
”Nej, jag var inte med på festen. Jag är en vän till doktor Stoddart.”
”Är ni också läkare? Ni ser inte ut som en läkare.”
”Mitt namn”, sa Poirot och lyckades som vanligt få det enkla meddelandet att låta som första aktens slutreplik, ”mitt namn är Hercule Poirot …”
Effekten uteblev inte. Ibland hade Poirot haft den smärtsamma erfarenheten att en okänslig yngre generation aldrig hade hört talas om honom.
Men det var tydligt att Sheila Grant hade gjort det. Hon var handfallen – mållös. Hon bara stirrade och stirrade.

Jag har läst boken flera gånger men förstår ingenting ännu. Jag återkommer med bedömning när/om jag förstår.