Baksidestext:
Det är 1912, året då Titanic förliser. Tolvårige Malte är sommarbarn hos änkefru Svane på pensionat Strandgaarden. Det är sommar och sol i Kikhavn vid den danska kusten, där pojken springer på den varma sanden med armarna utbredda som vingar och möter världen med vidöppna sinnen.
Det är en märklig sommar. Ett isberg driver söderut tills det smälter och ger ifrån sig det fartyg som det i många år hållit i sitt grepp. Det blir Malte som upptäcker kistan med en död sjöman som flutit iland. Och sjömannen följer sin lille prins som en skyddsängel genom romanen och berättar om alla de särpräglade vuxna som omger honom.

Den här boken fick jag på något sätt överta efter någon, minns ej vem, i någon bokpåse eller boklåda. Först tänkte jag inte läsa den, men så var det något som gjorde mig nyfiken och jag öppnade den och började läsa...
Det här är nog en av de böcker jag är absolut gladast över att jag gett en chans. En oerhört speciell och särpräglad historia med ett alldeles unikt språk och drag av magisk realism. Jag tycker språket var fantastiskt vackert och poetiskt och bitvis nästan drömlikt. Bit för bit rullas en fascinerande historia upp och man får möta ett antal människor både i det som är bokens nutid och tillbakablickar till tidigare skeenden. De olika människoödena vävs samman för att utmynna i några veckor av stillsam dramatik runt en semesteranläggning på den danska kusten. Skickligt uppbyggt och stiligt genomfört av författaren.

Nu seglar Prinsen iväg för att möta en ny läsare.

Denna snöiga, blåsiga och kalla dag landade en prins i min brevlåda. Tack Nordpirat!

På väg