En bit in i boken så trodde jag att det i min recension skulle stå att jag tycker att det är en väldigt behaglig bok att läsa. Att storyn är lättsmält, där det varken händer för mycket eller för lite. Jag hade fel...

Den här boken gjorde mig så ledsen och upprörd att jag kände för att kasta ut den genom fönstret, låta en lastbil köra över den femton gånger och slutligen göra en brasa av den.

Den innehåller olika grader av våld, narkotika och sex men framför allt kraftiga känslor. Känslor som träffar en rätt i hjärtat. Hårt. Det är en fasansfull berättelse om när ett gäng tonåringars båttripp slutar i en personlig katastrof.

Det här är en väldigt bra bok. Jag kommer dock aldrig läsa den igen! Den har fyllt mig med en massa frustration. Men jag rekommenderar den verkligen!


Bokens baksidestext:
”’Jag har pratat med Andrew Williams. Han får vara kvar på sjukhuset några dagar till, men han kunde svara på några av mina frågor. Han påstår inte att du var med på noterna, men han påstår inte heller att du inte var det.’
’Han... han var inte där då det hände, sir. Han var... han sov.’
’Sov?’
’Han var full, sir.’

Fem killar och två tjejer ger sig iväg för att paddla i Hongkongs skärgård. De ska leva livet, helt fria från föräldrar och lärare, i flera dagar. Men ingenting blir som de har tänkt sig...”

Lämnar över denna förbannelse till eyiicy...!

Förvarnad i alla fall...