Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016!

När Johanna föds sitter farfar och syr på en arbetsskjorta, och sticker sig blodig i förskräckelsen över hennes häftiga livsskrik. Farfar låter henne inte glömma att Johanna och han hör ihop. Men farfar dör och Johanna blir ensam och utan hjärta.
Johanna är aldrig en som det är lätt att tycka om, men när hon låter ett barn drunkna förseglas hennes öde. Hon fortsätter finnas, hon får tjänst, hon görs med barn och blir fru, men allt är som på nåder. De man älskat försvinner för evigt, de man vill undvika går igen, och det man inte orkar bära lägger sig på en. Det vet den vuxna Johanna i Löfvik vid Östra Kyrksundet, mirakelvattnet som väntar på att få dränka och döpa.
Carina Karlssons roman är en känsligt och rakt berättad livslinje, en skildring av en kvinna som lever sitt liv på Åland i sekelskiftet 1800–1900. Johannas lott är att uthärda, och hennes redskap är livsvilja och styrka. Det handlar om att leva med en ständig undran: Vem är jag i den här världen?

Man vet vem man är. Man vet vad man är bra på, och ändå säkrare vet man vad man är usel på. Man vet om man är lätt eller tung till sinnes, om man är en som pladdrar eller en som tiger. Man vet var man kommer ifrån, och man känner sig ganska säker på vart man ska. Man vet vad man tror på och vad som är skitprat.
Då händer något som är oföreställbart. Omöjligt att se för sig innan det händer, omöjligt att begripa när det väl har hänt.
Och man är en annan.
Man är inte alls den man visste att man var.
Man har en främling i sitt liv, och den främlingen är man själv.

Bokring
BAMP
Nordpirat
Sharlan
Busan1
k-line
Sota48
Askeladda
Stab92


?

Deepswamp

En underbar bok, en fantastiskt språk.

Reser nu till BAMP.

Mirakelvattnet är här!

En underbar bok, ett fantastiskt språk. Deepswamp har redan sagt det men det tåls att sägas igen. Tack för att du delade med dig av den, Deepswamp!

Saltviks kyrka spelar ingen stor roll i den här berättelsen, den bara nämns på sid 22, men för mig var det en speciell upplevelse att träffa på den här. Jag var tvungen att kolla i min släktforskning och visst, min farmors morfars mormors morfars mormors mormors far var kyrkoherde där några år i slutet av 1500-talet, inte frivilligt utan förvisad dit av Johan III.

Snart i Stockholm!

Nu i Stockholm.
Fullproppade med bilder, vykort, bokmärken, en rolig hund och ett aromatiskt blad. Tack!

Håller med om att Carina Karlssons språk är magnifikt.
Jag blev alldeles trollbunden av den här boken. Kunde inte sluta läsa den. Sträckläste.
Skildringarna av naturen och årstidernas växlingar, djuren och människorna, känslorna och tankarna...och så vattnet - de hypnotiserade mig.
Av någon anledning fastnade kapitlet om trasmattorna lite extra hos mig. Jag tror det beror på att jag har tänkt så själv. Funderat över den historia och alla år som finns i trasmattor. I min sommarstuga ligger en trasmatta som min farmor har vävt. I den kan jag identifiera två av min farfars gamla skjortor, minnas när han hade dem på sig, hur han såg ut och nästan känna sommarsolens värme och känna doften av farfars solvarma hud när jag ser på mattan. Det kapitlet slog verkligen an.

På väg till nästa läsare.

Här går det undan! Boken framme hos mig, ska läsa den så snart jag kan.

En alldeles magnifik bok - poetisk, sorgsen och vacker. På ett vis en ganska rak skildring av ett kvinnoliv, men där det hela tiden finns ett bråddjup under själva berättelsen, någonting som både lockar och skrämmer.

Reser nu vidare till busan1.

Nu är boken hos mig :-)

En finstämd bok om en familjs liv under slutet av 1800-talet fram till 1933. Jag gillade boken men den stämde inte riktigt an hos mig som de andra finlandssvenska författarna i årets och förra årets Nordiska Rådets litteraturpris.

Då var det min tur

Som en del i årets adventskalenderutmaning ( http://www.bookcrossing.com/forum/31/535871 ) släpper jag denna boken 14 december 2016. Jag hoppas du som finner den får en trevlig läsupplevelse. När du läst boken så skicka den vidare i bokringen...

Og så er boken hos meg :-) Alltid en hyggelig overraskelse når det dukker opp en bok fra en bokring man har glemt at man hadde meldt seg på!

En vond bok i vakker språkdrakt. Jeg forstår godt at den er nomineret til Nordisk Råds litteraturpris. Den er vel verd å lese.

Askeladda har bedt om å få stå over denne boken.
Derfor sender jeg den til Stab92.

Tack den här kom till mig idag. Jag läser den inte direkt men så småningom.

Underbar läsning. Allt är sagt om den här boken, håller med om allt, jag har inget att tillägga.
Nu får den åka tillbaka till Deepswamp.

Här kommer nu äntligen boken!

Hemma igen!