Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016. På rådets hemsida skriver man:

"Ming er et digt om sorg og skrøbelighed, fortalt med en bevægende sproglig styrke.
Ming er noget uerstatteligt, der kan falde på gulvet og gå i 1000 stykker.
Og Ming er, hvad Flemming, det lyriske jegs døde far, blev kaldt som lille: Den Ming, der hjemsøger digtsamlingens grænseløse rum, hvor den indre og den ydre virkelighed flyder sammen.

Bjørn Rasmussen (f. 1983) er dramatiker, prosaist, dramatiker og digter og en central figur i den bølge af ny dansk digtning, der er karakteriseret af dens særegent personlige stemmeføring og samfundsrettethed.

Ming består af 5 afsnit, adskilt af kulsorte sider, der strukturerer et forløb, som strækker sig fra januar til maj, og som beskriver det lyriske jegs af angst og psykose gennemsyrede hverdagsliv i et kolonihavehus, hvor han bor med den mand, han skal giftes med. Det lille prologdigt lyder sådan her:

Jeg skriver / min døde far / frem / i min favn / og han føder / fra hænderne

/ en lav sol / en lille gul gummidinosaur / jeg græder / som en symaskine / af glæde


Deltagare i ringen:
- babelfisk
- Busan1
- Deepswamp
- Nordpirat
- BAMP
-
13/7: Boken är tillbaka hos sharlan

På många vis en fruktansvärd diktsamling, fruktansvärd som i ångestfylld, uppgiven, sorgsen. Men samtidigt: så vacker och välskriven! Litteratur måste få göra ont, i synnerhet poesi, och Björn Rasmussen väjer inte för någon smärta alls.

Ming ger sig ut i världen. Första stopp: babelfisk!

Boken är framme hos mig! Tack sharlan!

Mycket ångest och oro. Väl värd att läsa!

På väg till Busan1

Boken fanns i brevlådan idag.

Kaotiska och fruktansvärda tankar som far hit och dit; har det som tänks hänt eller ej? Diktformen beskriver bra och mycket ingående hur det kan vara att ha ångest.

Boken kom idag, och lästes genast.
Kanske inte den bästa boken under sjukskrivning... Men även om jag inte hängde med riktigt så var känslan unik. Välskrivet!

Reser vidare!

Boken har anlänt till ett soligt Bromma på skolavslutningsdagen.

Jag brukar normalt försöka skriva ihop något eget när jag läst en bok. Men jag gör ett undantag denna gång.
Jag håller med om allt tidigare läsare har skrivit. Ni fångar det så bra - kort och precist; liksom bokens författare.

Reser vidare...

Boken kom idag och jag har läst första avsnittet. Redan här gör den ont och känns svart, lika svart som bladen mellan avsnitten...

Det är nu en dryg vecka sedan jag läste ut boken första gången och känslan då var densamma som den jag hade efter att ha läst första avsnittet när jag fick boken. Eftersom den inte släppte mig har jag nu läst om den, och delar av den flera gånger, och någonting har förändrats. Plötsligt lättar allt och historien får ett ljust slut, om jag förstått allt rätt. Jag kan nu släppa Flemming, men jag glömmer honom aldrig.
Tack för den här läsupplevelsen, sharlan!

Ming reser hem!

Så är Ming tillbaka hos mig efter en tur genom landet. Fint att ni ville läsa den!